dukanomduvill

Ja, Thåström frälste varenda en i den lilla baskethallen, Olympen var lika intim och laddad som den var för tre år sedan.

Det började med några kalla goda öl hemma, jag satt och lyssnade genom nya plattan för att ha lite koll på texterna under kvällen.
Jag blir bara mer och mer förälskad i Thåström när jag hör detta nya, han har slängt rocken åt sidan och ägnar sig numer åt lite mer lågmäld, sentimental, mörk och tung musik.
Han sjunger t.ex. en jättevacker låt om sitt ex Regina i "Över sundet" eller att han sett The Clash på stora hotellet i Örebro i "kort biografi med litet testamente".
Det är en Thåström man inte är van vid, men sen efter Skebokvarnsv. 209 kom så får man helt enkelt vänja sig vid att det är såhär det kommer se ut hädanefter, en tillbakadragen men fortfarande en fantastisk Thåström, och den där rösten fascinerar oss fortfarande.

Jag tog tåget från Ängelholm strax efter 15.00 för att möta upp Sarah inne i Helsingborg, inte varje dag man träffar henne,
gick i samma klass på Norrlycke (7-9).
Vi väntade ungefär 10 min på vårt tåg till Lund, väl på tåget skulle vi möta upp Ylva.
En trevlig tös jag aldrig träffat förr, men tydligen väldigt aktiv i forumet på Thåströms hemsida, och väl lika förälskad utav Pimme som jag är.
Väl nere i Lund gick vi till Subway för att käka lite gott, det blev en Chicken Teryaki för min del, gott som fan är det.
Linje 1 skulle sedan ta oss till Sparta, d.vs. Olympen, som fortfarande ser ut som nerlagd fabrik eller något i den stilen.
Det var inte så mycket folk just när vi kom så vi tog en öl inne i restaurangen, efter den ölen hade det strömmat folk till Olympen och det var dags även för oss att gå in.
Vi tog givetvis en plats längst fram vid stängslet för att få ut så mycket som möjligt av konserten, som det ska vara!

Klockan 19.50 kommer Thåströms bandmedlemmar in, med legender som Conny Nimmersjö och Pelle Ossler.
Klockan 19.51 vacklar legenden in själv, välklädd, nyrakad och med ett leende som bara kunde betyda en sak, det skulle bli en sjuhelvetes konsert det här.

Det börjar med en låt från nya plattan, "Kort biografi med litet testamente", han sjunger den med en fantastisk inlevelse, och när han sjunger "jag har mina rötter i Flädie by utanför Lund, det visste jag inte själv om för ett år sen.." så småjublar några Lundabor i publiken.
Låten efter är också från nya plattan, och man står och småmyser och hoppas på lite nostalgi snart.
OCH VAD GÖR THÅSTRÖM DÅ?
Han överraskar fullständigt och kör "Saker som hon gör", en fantastiskt fin Imperiet låt som får hela publiken i trans, och det lilla håret jag har på armarna står rakt upp.
Han vevar sedan av "Ungefär såhär", och det är först då det blir lite rockigare, det är en Thåström som är full av energi och full av glädje.
Turnén är igång!
"The Haters", "Långt bort", "Den druckne matrosens sång", "Axel Landquists park", "Över sundet", "Kärlek är för dom" spelas därefter.
Sen kommer den vackra kärlekslåten med tre ord, "Fanfanfan", det är knappt man hör Thåströms röst, gaphalsarna tar över, de sjunger varken i takt eller kan texten särskilt bra, tyvärr.
Jeffrey Lee Pierce dras av och kort därefter en helt oväntad "Aldrig nånsin komma ner", jag är fortfarande lika förväntansfull, jag hoppas på något Imperiet eller från plattan "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal".

Bullernivån som utbryter när han drar igång Imperiet klassikern "Var e vargen" har hälsovårdsmyndigheterna i hälarna.
Med sådan inlevelse han gör Var e vargen, man kan inte tro att det står en 52 åring på scenen, det är en känsla av att man står och tittar på Imperiet en marskväll 1987.
För tre år sedan stod han och presenterade en låt med orden "Nu ska vi försöka oss på en Timbuktu cover.", och sedan framförde han en fantastisk version av "Alla vill till himmeln", ikväll skippade han den ironiska presentationen, men framförde en minst lika underbar version av låten.
"Om black Jim" avslutar innan det är dags för bandet att gå bakom scenen, och då kör vi i publiken genast igång med att ropa "Thåström" och
"En gång till".

Givetvis kommer bandet tillbaka och vi får njuta ytterligare en stund.
"Varför är du så tyst", "Sönder boulevard" och "Främling överallt" glöms nästan bort när han avslutar en fantastisk kväll med att spela Imperiet-klassikern "Du ska va president", en lugnare och mer avskalad version än i Imperiet.
Men här höjs ljudnivån väsentligt och jag tror inte det är många i publiken som inte sjunger med, den här gången spelar det ingen roll hur kasst de än sjunger, nu är vi alla i sjunde himlen.
Och Thåström har frälst oss ännu en gång!

TACK!

Vi ses i Kristianstad den 28e Mars, därefter på Hultsfred!