dukanomduvill

Jag sitter här tråkig en tisdag, allt är som vanligt, allt är dött utanför, ungarnas skrik från gatan är det enda tecknet på liv.
Vad passar då bättre än att sitta och lyssna på Thåström, det finns inget skönare än att bara sitta och lyssna på denna man, koppla bort allt annat och bara njuta.
Jag sitter och tänker tillbaka, datumet var den 18 Mars 2006, vi stod utanför ett Olympen som mer såg ut som en gammal nerlagd fabrik, det stod en hel del folk utanför och väntade, en del laddade upp med mat & öl.
Det var jag, Malin & Emma som hade tagit oss dit, denna underbara dag.
Thåström live, det är fanimig inte mycket som slår det, det var som en dröm.
När han vacklade in där på scen i sina kaki-brallor, och sina sletna T-shirt och drar igång Söndagmåndagsång är jag i trans, allt runtomkring mig var som borta, vilken röst och vilken stämning.
När han sedan överraskar med en mindre lyckad Imperiet låt så gör det ingenting, jag är helt överlycklig.
Efter ett par låtar, mycket skrik och en enorm värme så kommer det jag har gått och väntat på, jag känner hur håren på armarna reser sig när introt till 'Kriget med mig själv' spelas, och när han häver ur sig;
"Jag är den felande länken, jag flyger B-52, jag är en treackordshora, jag är hedning, kom rädda min själ."

DÅ ÄR JAG I SJUNDE HIMLEN!